Visst bör väl ambulansen rycka ut lika snabbt vare sig det är en kvinna eller en man som behöver hjälp? Och visst ska väl skolan vara så organiserad att flickor och pojkar får samma chans?
   Sveriges kommuner och landsting, SKL, driver en storsatsning för jämställt bemötande i den offentliga sektorn. Och förändringen bör förstås bli hållbar. Det jobbar APeL med.

Programmet Hållbar jämställdhet kostar en bra bit över 100 miljoner kronor under åren 2008-2010. 
   - Det är den här regeringens största satsning på jämställdhet. Vi vill förstås att det ska åstadkomma en skillnad, att det verkligen blir mer jämställdhet i slutändan och inte bara något som skrivs in i policydokumenten, säger Karin Sjöberg, utvecklingsledare hos APeL.
   Hon ingår i ett tvärvetenskapligt team som följer arbetet under programperioden. Där ingår också Lennart Svensson, forskningsledare vid APeL, och de två externa genusforskarna Kristina Lindholm och Anne-Charlott Callerstig. Man följeforskar tillsammans med deltagarna samtidigt som man understödjer processen.
   Programmet har haft flera utlysningar av pengar för sammanlagt flera tiotals delprojekt, från små som berör någon eller några förvaltningar till stora som täcker hela landsting. Och poängen är som sagt att skapa hållbara förändringar, därför undviker SKL att tala om projekt utan föredrar begreppet verksamhetsutveckling.

Integrering

Målet för programmet är att jämställdhet ska genomsyra arbete och rutiner så att offentliga verksamheter ger en jämställd fördelning av makt och resurser, och att medborgarna får ett jämställt bemötande.
   Det handlar alltså om att frågan inte ska hamna i en sidovagn. Honnörsordet är jämställdhetsintegrering.
   De olika delprojekten arbetar på olika sätt, men i flertalet ägnar man sig mycket åt att räkna och göra könsuppdelad statistik.
   - Det blir lätt motstånd mot åtgärder för jämställdet, och mycket kan raljeras bort, säger Karin Sjöberg.
   Så det gäller att kunna visa hur det faktiskt förhåller sig. En kommun har exempelvis tagit fram nyckeltal som visar att pojkar måste ha mer särskilt stöd i skolan än flickor, vilket kan leda till diskussioner om en förändrad pedagogik.
   - Ibland upptäcker man saker som man knappt kan tro är sant, som att ambulansen kommer fortare om det gäller en man än en kvinna!

Dilemman

APeLs forskarteam hinner förstås inte följa alla olika utvecklingsarbeten inom programmet. Man gör breda enkäter och man följer också några utvalda fall mer intensivt. Och man bjuder in till analysseminarier där även människor från andra utvecklingsarbeten får ta del av de generella dilemman som forskarna vaskar fram.
   - Det kan till exempel handla om hur arbete med jämställdhet ska styras - underifrån eller uppifrån. Svaret är förstås både och. Om det bara drivs underifrån ger det inte tillräcklig långsiktighet och kraft. Och att tvinga fram jämställdhet uppifrån fungerar inte heller, säger Karin Sjöberg.
   Den typen av diskussioner ska leda fram till strategier som lever kvar. Forskarna i teamet försöker tillföra erfarenheter och forskningsrön om vad som krävs för att en förändring ska bli hållbar.
   - Det är lätt hänt att man gör en kartläggning och sedan fastnar där. Vi försöker synliggöra det och prata om vad som behövs för att komma vidare. Lärprocesser behöver organiseras för att man ska komma vidare. Och cheferna är viktiga, säger Karin Sjöberg.

Mer om Hållbar jämställdhet finns att läsa hos SKL.

Mer information: Karin Sjöberg, APeL, 073-724 90 08, This e-mail address is being protected from spambots. You need JavaScript enabled to view it